Köp inte - ät inte: Svärdfisk, ål, hajar och rockor och framför allt INTE hajfenssoppa (de skär av fenorna, dumper fisken som går en långsam och plågsam död till mötes - snart utfiskade), tropiska räkor (mycket tveksamma odlingsformer - sabbar mangroveträsken), marulk, långa, kungsfisk/uer, hälleflundra, havskatt, pigg- och slätvar.
Som du ser blir listan tyvärr allt längre och de få fiskarna som vi med gott samvete kan/bör äta allt färre och allt mer odlade.
"Tyst hav" av Åsa Lövin - http://isabellalovin.com/tyst-hav/ - en bok som kom ut 2007 och hon blev mordhotad för har varit korrekt. Det var illa - det blir värre.
De du kan äta med gott samvete är:
Skarpsill, certifierad sill/strömming, garnfångade skubbskädda, certifierad ablacor (tonfisk), certifierad torks, certifierade och odlade blåmusslor och ostron, certiferade/burfångade havskräftor, svensk burfågande krabba/kungskrabba, svensk hummer över 22 cm, certifierade nordhavsräkor, certifierad rödspätta/sej/kolja/hoki. Insjöfångad abborre, gädda, någon insjöfiskad lake per år (och lakrom som är så gott, men då äter man resten av fisken också).
Så här skriver Åsa:
”Mitt intresse för fiske började på allvar just när jag först läste om ålen. Det var ett pressmeddelande från Fiskeriverket som råkade passera mitt skrivbord i oktober 2003 som fick mig att läsa – och läsa igen. Till slut stod det klart för mig att jag faktiskt inte läst fel, att det stod där svart på vitt. Fiskeriverket konstaterade att inflödet av glasål från Sargassohavet hade minskat med nittionio procent på dryga tjugo år. Och nästan än mer förbluffande: Fiskeriverket ansåg det inte befogat med ett ålfiskestopp. Anledningen? Det skulle drabba svenska fiskare orättvist hårt, enligt myndigheten.
Vidtagna akuta åtgärder? Inga.”
Som du ser blir listan tyvärr allt längre och de få fiskarna som vi med gott samvete kan/bör äta allt färre och allt mer odlade.
"Tyst hav" av Åsa Lövin - http://isabellalovin.com/tyst-hav/ - en bok som kom ut 2007 och hon blev mordhotad för har varit korrekt. Det var illa - det blir värre.
De du kan äta med gott samvete är:
Skarpsill, certifierad sill/strömming, garnfångade skubbskädda, certifierad ablacor (tonfisk), certifierad torks, certifierade och odlade blåmusslor och ostron, certiferade/burfångade havskräftor, svensk burfågande krabba/kungskrabba, svensk hummer över 22 cm, certifierade nordhavsräkor, certifierad rödspätta/sej/kolja/hoki. Insjöfångad abborre, gädda, någon insjöfiskad lake per år (och lakrom som är så gott, men då äter man resten av fisken också).
Så här skriver Åsa:
”Mitt intresse för fiske började på allvar just när jag först läste om ålen. Det var ett pressmeddelande från Fiskeriverket som råkade passera mitt skrivbord i oktober 2003 som fick mig att läsa – och läsa igen. Till slut stod det klart för mig att jag faktiskt inte läst fel, att det stod där svart på vitt. Fiskeriverket konstaterade att inflödet av glasål från Sargassohavet hade minskat med nittionio procent på dryga tjugo år. Och nästan än mer förbluffande: Fiskeriverket ansåg det inte befogat med ett ålfiskestopp. Anledningen? Det skulle drabba svenska fiskare orättvist hårt, enligt myndigheten.
Vidtagna akuta åtgärder? Inga.”
De populäraste matfiskarna har minskat med 70-90 procent. http://www.fiskenyheter.se/artikel/storre-och-livskraftiga-bestand-vid-dammarna-en-mojlighet.html
SvaraRaderaoch det ser värre ut, vattnet blir allt mer näringsfattigt och fullt av kemikalier samt läkemedelsrester, rötslam från åkrarna m m.