I en av mina många studieböcker, Näringslära för högskolan ges följande intressanta information: ”Enligt Statiska Centralbyråns hushållsbudgetundersökning ”Utgiftsbarometern spenderade hushållen 2003 i genomsnitt 14 % av sin konsumtion på inköp av livsmedel, medan 3,5 % lades på utemåltider och 1,7% på alkoholhaltiga drycker. … Andelen av de utgifter som vi lägger på livsmedel har minskat stadigt. Motsvarande siffra var 1958 drygt 30 % och närmare 40 % på 30-talet.”
Maten har blivit billigare, men hur billig kan den bli, hur billig vill vi ha den när vi börjar inse konsekvenserna? Vi äter mer färdiglagat i stället för att laga själva från grunden = dyrare. Vi importerar mycket mer mat från andra länder = fler transporter. Vi äter mycket mer kött = dyrare, fler transporter, vissa långväga med levande djur. Vi äter mycket mer godis = dyrare och ohälsosamt. Vi äter mer frukt och grönsaker = bra!
Om man inte satsar pengar och tid på mat och hälsa som ung får man troligen satsa pengar och tid på sjukdom som äldre. Det som göms i snö kommer upp i kroppen runt 20 år senare. De flesta betalar, på något sätt, förr eller senare. Förut sade jag, om du inte satsar på företagets erbjudna (eller du betalar själv) kompetensutveckling, kan du få tillgång till arbetsmarknadsaktiviteter senare (som arbetslös). Same, same, but different.
